Ishockey, snabb sport som spelas på is där två lag med skridskoåkare möts i ett försök att göra mål. Den moderna ishockeyn uppfanns 1853 eller 1860 av brittiska soldater som var stationerade i Kanada. Reglerna fastställdes av studenter vid McGill-universitetet i Montreal, Quebec 1879 och i slutet av 1880-talet hade flera lag, klubbar och ligor bildats i Kanada. Sporten tros ha spelats för första gången i USA 1893. I början av 1900-talet hade spelet spridit sig till Europa. Idag spelas ishockey i mer än 30 länder, främst i USA, Skandinavien och stora delar av Europa.
Hockey är ett spel som är fullt av hårdträffande action och anses vara en av de snabbaste sporterna. Den spelas på naturlig eller konstgjord is på en rink med standardmått på 61 m x 25,5 m med vinklade hörn. Rinken är omgiven av ett cirka 1,22 meter högt staket. Två 1,22 m höga och 1,83 m breda mål finns i spelplanens ändar, högst 4,57 m från spelplanens gränser. Spelområdet delas av två blå linjer i tre lika stora områden. En röd linje delar rinken på mitten. Det område som ligger närmast lagets mål är den defensiva zonen, det centrala området kallas neutral zon och det område som ligger längst bort från målet är anfallszonen. Planen har fem tekningscirklar med en radie på 4,6 meter, en i mitten och två i varje försvarszon.
Varje lag består av högst sex spelare per halvlek: en central spelare, två anfallare, två försvarare och en målvakt. Varje spelare bär en käpp av metall eller trä (vanligtvis ask eller alm), högst 152 cm lång, med ett blad som inte är bredare än 7,6 cm och inte längre än 32 cm. Spelarna har vadderade skydd under kläderna och stela handskar på händerna. Hjälmar är frivilliga i professionell hockey. Målvakter får bära bredare klubbor och ytterligare skydd, inklusive en ansiktsmask av metall. Ishockeyns skridskor skiljer sig från dem som används vid andra former av skridskoåkning. Bladet är tunnare och kortare, med en platt framsida, och stöveln är lägre och hårdare.
Ett mål görs när pucken, en puck av hårt vulkaniserat gummi med en tjocklek på 2,5 cm och en diameter på 7,6 cm, hamnar i motståndarens mål.
Spelet börjar med en neutral tekning när domaren kastar in pucken i rinken mellan de två motståndarna. Om en spelare går in i anfallszonen innan pucken gör det, uppstår en offside eller offside och en neutral tekning utlyses vid den punkt som ligger närmast den plats där brottet inträffade. Den viktigaste formen av försvar är laddning: en anfallande spelare knuffas eller träffas av en försvarare på ett sådant sätt att han eller hon förlorar kontrollen över pucken. Det förekommer ofta att spelare byts ut under spelets gång.
Spelet är uppdelat i tre tjugominutersperioder med byte av spelplan i slutet av varje period. Enligt internationella regler gäller att om det står oavgjort efter de tre ordinarie perioderna spelas tio minuters förlängning, där spelet avslutas omedelbart efter att ett mål har gjorts; om matchen fortfarande står oavgjord efter förlängningen, räknas oavgjort som slutresultat.
Fouls ges för hållande, knuffande, klubbhantering, onödig aggression eller slag. Förbrytaren skickas till foulbänken i två minuter om förseelsen är lindrig, fem minuter om förseelsen är allvarlig. Lagen får inte byta ut spelare som straffats, med undantag för fel som bestraffas med tio minuter och som orsakas av diskussioner eller fult spel. Inget lag får ha en nackdel på mer än två spelare samtidigt. När ett lag har en fördel av en eller två spelare sägs det vara i överläge. De internationella reglerna, som administreras av Internationella ishockeyförbundet (grundat 1908), kräver att spelet kontrolleras av två domare.